Lilla Anna i stora Världen

Andra veckan av 2012.

2012-01-17T22:51:00.000+01:00

1. På måndagskvällen så testmålades en kär granne till en "Black Swan" av sägande. Riktigt bra blev det till och med.

2. Tisdagseftermiddagen spenderades på föreläsning om den korta novellen.

3. Samma kväll var stannar jag hemma för att skriva kurskompletteringar och äter druvsocker och låtsas att det är "rocket fuel".

4. Blir även hotad av kära Sara att komma ut och dricka öl, något som startar en bildserie av uttryck mellan oss två.

5. På onsdagen preppar jag inför hemtenta med att titta på "I väntan på Godot" och målar svarta naglar.

6. Torsdagen är "Den Stora Hemtenta Dagen". Det bunkras upp i Engelska Parken med allt som kan behövas för att prestera ett bra skriv-flow.

7. På fredagen är hemtentan OVER AND OUT! Detta firas med burgare och öl i Stockholm med familjen.

8. Och givetvis "Spamalot" på Oscarsteatern. Fantastiskt!

9. På lördagen tar jag pick och pack tillbaka till Uppsala och gömmer en dålig hårdag med en så kallad "södermössa".

10. På kvällen bakas det kakor och veckan avslutas med en kakkoma som heter duga.

What a difference a year and a half makes.

2012-01-10T17:36:00.000+01:00

I helgen fick vi en ny granne i korridoren. Hon frågade mig hur länge jag hade bott här på Ekebyvägen och jag svarade: "Ett och ett halvt år, tror jag." Det var inte förens hon hade frågat som det slog att jag har bott i Uppsala i över ett år. Så mycket har hänt sedan min första dag i den här lägenheten. Vänner, fyllor, tekoppar, matrester, godispapper, några karlar har passerat förbi dessa väggar. Fast mer godispapper än män, om jag skall vara riktigt ärlig. En del studietimmar har det blivit också.

Mina 25 kvadratmeter har blivit min pride and joy och jag älskar varje liten centimeter som jag kan kalla min. Någon dag skall jag visa upp den vänstra sidan av mitt rektangulära rum, idag får ni nöja er med den högra sidan.

Första veckan av 2012.

2012-01-08T23:50:00.000+01:00

1. Första dagen på det nya året vaknar jag i Saras fina säng med tre andra donnor i rummet.
2. Gratulerar mig själv till en icke-existerande bakfylla med en riktigt lyxig bakismiddag.

3. På måndagen den andre så äter jag en riktig sommarfrukost och försöker elda upp det sista av mitt adventsljus.
4. Måndagshoppar också en fin ny rosa matta som matchar mina fina nya tofflor.

5. På onsdagen läser jag Karl Ove Knausgårds bok "Min Kamp 1" och intalar mig själv att läxläsning är rolig läsning.
6. Lyckas också elda upp det sista av adventsljuset. Julen är nu över i mitt hushåll.

7. På tordagkväll åker jag tillbaka till Stockholm och sitter igen på gröna linjen och lyssnar på fin storstadsmusik.
8. Firar lill-Fredag med sangria-drinkar på Kungsholmens "Mamas & Tapas" med min finaste Linn som bor alldeles för långt bort.

9. Äter en god lördagfrukost på sängen och har en alldeles ypperligt avslappnade dag.
10. Söndagen blir en bildag som avslutas på Uppsalas Plantagen och jag fyndar gröna krukväxter för halva priset. Sitter nu och försöker organisera några timmars nattplugg innan årets första seminarium går av stapeln imorgon.

Kapitalistisk väggkonst.

2012-01-08T22:36:00.000+01:00

Kommer ni ihåg den här väggen? Det har inte hänt så mycket sedan sist. Samma gamla vita vägg. Men snart, snart kommer det att hända saker. För några dagar sedan beställde jag en mycket efterlängtad filmposter av en av mina favorit regissörer:

Är helt förälskad i den här Woody Allen-skönheten och inom några veckor kommer den smycka min tråkiga vita vägg. Peppen inför detta paket är enorm. Nästan så att jag kollar Amazon.co.uk lite varje dag för att se om den har skeppats i väg. Fast bara nästan.

Nya tag, nya texter, nya bilder.

2012-01-02T19:16:00.000+01:00

Med ett nytt år framför oss med nya möjligheter bränner jag upp de sista spåren av 2011. Och med ett nytt år kommer nya tag i mitt bloggande. Fram med kameran och bort med de lata okreativa dagarna. Nu kör vi.

2011/2012.

2012-01-01T21:00:00.000+01:00

Via min fina Sara.

Kicking some flu-ass, one week at a time.

2011-09-19T11:28:00.001+02:00

Idag läste jag: "Varje poet strävar efter att charmera, inte efter att undervisa."
Det tyckte jag var riktigt fint. Tänk vilka bra citat man hittar i sin kurslitteratur. Är tillbaka nu förresten, och med en stark vilja att inte bli sjuk något mer den här hösten.

Michael Michael Motorcycle.

2011-09-08T12:05:00.001+02:00

Idag så trotsade jag regnet och gick till ICA för att hämta ut ett hemligt paket. Paketet visade sig komma från New York och var min nya tavla från artisten Michael Michael Motorcycle.

Jag köpte mitt första Michael Michael Motorcycle-print när jag var i New York förra hösten (Titta här.) och nu tyckte jag att det var dags för ett till print att pryda mina väggar. Det tog ungefär tre veckor innan min beställning kom fram till Sverige och totalt gick print och frakt på $40, ungefär 255 kronor.

Så himla bra överraskning på en dag då man mår lika bra som man ser ut.

Cause he get's up in the morning, and he goes to work at nine. And he comes back home at five-thirty, get's the same train every time.

2011-09-07T21:23:00.001+02:00

Jag har blivit sjuk. Ordentligt sjuk. Och vet ni vad som är det värsta med att vara sjuk i Uppsala? Att man är helt själv. Det är bara jag och min självömkan som bor i lägenhet nummer åtta just nu. Så mina dagar spenderas med att dricka avslagen Coca-Cola och äta fullkornsskorpor i samma hastighet som en matkräsen Rödhake. Men som tur var har jag fina grannar som knackar på titt som tätt och föräldrar som anordnar skjuts hem tillbaka till Stockholm. Så det jag fyller mina dagar med är att zappa mellan skräp-TV och streama Aaron Sorkin serier. Och försöka hitta en bekväm ställning i min lakantrassliga säng. Sicken lyx.

Miniburgare, charader och en stulen telefon.

2011-09-06T21:07:00.003+02:00

I lördags så fick jag på en tidig 21-årsfest hos min fina vän Sara i Uppsala.

Kvällens tema var mini. Och Sara hade tagit det till nya höjder när det gällde maten.

Det fanns miniburgare.

Minipizzor.

Minidaiquiris.

Och minimousse. Fantastiskt gott alltsammans.

Efter maten blev det dags för lekar. Kvällens spel var Marianne.

Vi skrev tre lappar var och alla skulle läggas i en skål. Först ut blev det att man skulle beskriva vad som stod på lappen.

Sen skulle man göra en charad av ordet.

Och efter det skulle vi beskriva ordet med att bara använda ljud.

Och det blev lite svårt ibland, tyckte vi. Som arkivarie eller dansande sjöjungfru.

Tillslut vann lag tre, tack vare Clara som var grym och tog tio charader på raken. Attans!

Sen så blev det presenter. Jag själv gav Sara den rosa påsen med rosetten på. Den innehåll allt ätbart med ordet "mini" på.

Tydligen så var en Peguin-flaska en grym raggteknik sa tjejen i butiken. Det var lite konstigt tyckte vi och sa upp till bevis till Sara.

Efter att den sista biten av minimat blivit uppäten så begav vi oss vidare ute i natten till V-dala nation. Där krashade jag en öl som satt i troslinningen, hälsade på en clown i toalettkön och lyckades bli besluten på min iPhone. Tillslut lyckades Sara och jag ta oss hem till henne vackra säng och polisanmäla min försvunna telefon. Så nu är jag iPhone-handikappad i två veckors tid men jag har bestämt att jag skall överleva denna tragedi som den trooper jag är.

Tredje veckan genom Instagram.

2011-09-04T21:07:00.000+02:00

På måndagen gick jag på min första litteraturvetenskapliga föreläsning i Uppsalas vackraste hus, Universitetshuset. Och när jag kom hem så hittade jag ett bokpaket med de smarrigaste bakelserna jag någonsin sett. Det slutade med att jag var tvungen äta en litet mellanmål för att inte gå under.

På tisdagmorgonen cyklade jag till skolan i bara ben och njöt av den ljumma septembermorgonen. Firade även att studiebidraget äntligen hade kommit och tog ngra öl med en gäng gamla klasskompisar på Upplands Nation.

På onsdagen såg Universitetshuset riktigt vackert ut och jag åt ännu en sopplunch.

På onsdagskvällen läste jag fina ord i kurslitteraturen. Och så gick jag en kvällspromenad med Louis och tittade på hur vacker Fyrisån kunde vara en augustikväll.

På torsdagen åt jag middag framför min nya tjusiga LCD-TV och tittade på den superba serien Mildred Pierce med Kate Winslet. Gick även till Kalmar Nation och tog ännu en öl med ett annat gäng gamla klasskompisar.

På fredagen firade jag helg med en lugn kväll hemma. Gick och köpte godis på kvartersbutiken och tittade på ännu en Kate Winslet-produktion. Den här gången The Reader. Så bra. Bara se den.

På lördagen skulle jag på födelsedagsfest och gjorde mig söt och fin. Gick vidare sedan med födelsedagsbarnet till V-dala Nation där jag träffade på en clown i toalettkön. Lyckades även bli bestulen på min iPhone i samma kö. Så två veckor framåt så blir det paus på Instagrammandet tills jag har fått en ny telefon att leka med.

Voulez vous danser, voulez vous danser c'est soir avec moi?

2011-09-03T18:14:00.001+02:00

Ikväll tar jag en flaska vin under armen och går på födelsedagsfest hos tjusiga Sara. Kvällens tema är "mini" så jag trotsar de kalla septembernätterna med att ta på min gladaste (och mini-aste) klänning utan ett par strumpbyxor och en liten påse med allt mini Hemköp kunde erbjuda.
Trevlig lördag på er allesammans!

Mildred, Hanna and Kate.

2011-09-02T23:31:00.000+02:00

En serie och en film med den fantastiska Kate Winslet. Två tips på vad man kan göra på en fredagkväll.

Jag-har-inget-och-göra-och-väntar-på-att-Pappa-skall-komma-till-Uppsala-så-vi-kan-äta-lasagne-middag-tillsammans-listan.

2011-08-30T20:41:00.001+02:00

BRUKAR DU KOMMA I TID?:
Ja, oftast. Har upptäckt att när jag åker kommunalt så kommer jag alltid i tid. När jag cyklar. Not so much.

HAR DU BRA KONDITION?:
"I'm wasted on cross-country! We Dwarves are natural sprinters, very dangerous over short distances." Gimli says it all.

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST?:
I en säng tillsammans med Siri och Louise en kväll då salong(sberusad)erna var väldigt stora.

HUR KÄNNER DU DIG NU?:
Väldigt lycklig. Men väldigt hungrig.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER?:
Ränder. Kan inte få nog av ränder.

BLIR DU BRA PÅ KORT?:
Om jag själv får hålla i kameran blir det alltid bra. (I know my angles.)

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST?:
Oj, det måste varit ett bra tag sedan. Tror det var när jag tittade på det sista avsnittet av "War and Rememberance"-serien. När Byron ser sin familj återförenas igen. Åh!

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET?:
Nej.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR?:
Ja, fick äntligen mitt studiebidrag och gick loss på kollegieblock, mat och nya skor. Hade även en middag med en väldigt fin vän hemma hos mig.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN?:
Te. Earl Grey. Hands down.

KAN DU LAGA MAT?:
Yes, och är väldigt stolt över det.

ÄR DU NYTTIG?:
Ja, det skulle jag nog påstå. Dock har mina laster som tittar fram på lördagarna.

ÄR DU BLYG?:
Nej, eller jag kan bli om det finns en väldigt fin pojke i närheten.

VILKEN TID GICK DU UPP IDAG?:
Klockan halv åtta. Uppe med tuppen för att gå på min första lektion med Litteraturvetenskap.

VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Oj, det var också ett bra tag sedan. Misstänker att det kan ha varit Guitarr Hero. Är en gud när det gäller "Barracuda".
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Är egentligen inte så mycket av en TV-spelsbrud. Gillar mer The Sims på en hederlig stationär. Dock om jag måste välja så blir det nog Guitar Hero. För himla roligt.

HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Salongsberusad, cirkus tre öl/drinkar/vinglas. Om jag skall bli rikigt full så räcker det tydligen med en flaska punsch. Sen är jag din.

JAG SOVER:
I min egen säng allra bäst. Med två kuddar.

VAD SA DU SENAST?
Jag tror jag sa "Hej då" till min storebror på telefon för en tio minuter sedan.

VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej, men planerar att ändra på den saken inom kort. Det verkar vara för himla skoj.

VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Jag tror jag ringer min Pappa faktiskt. Bästa Pappan som man kan prata om allt med.

VAD SKULLE DU BEHÖVA NU?:
Jag skulle behöva lite mer pengar. Och en idé till vad tusan man skall ha på sig till ett fest med temat "mini".

HAR DU SNYGGA SKOR?:
Om jag har. Och längtar till nästa månad då jag äntligen får köpa ett par nya bruna läderstövlar. Magiska, I tell you!

VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE?:
Jag tror jag sa "God morgon" till en lika nyvaken korridorsgranne i köket.

HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT?:.
Yes box.

HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT?:
Nej, tyvärr inte.

HAR DU KÖRKORT?:
Nej. Ska ta det. Någon gång.

ÄR DU ENSAM NU?:
Ja, men inväntar en sen pappa som skall leverera en ny TV och mäcka lite cykel i utbyte mot kramar och en god lasagnemiddag.

VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Ser fram emot att få spendera ännu en vecka i Uppsala, denna fantastiska studentstad.

Taget från Sandra.

To die the death of chocolate, that's all I need.

2011-08-30T18:52:00.003+02:00

För några dagar sedan fick jag ett alldeles fantastiskt fint paket i brevlådan. The Hummingbird Bakery's kokbok. Den är fylld med massa olika typer av recept som får en att smälla av längtan. Dock gissar jag att en ordentlig viktuppgång ackompanjerar recepten i boken.

Det här receptet på Black Bottom Cupcakes med choklad och cheesecake-fyllning fick mig att ramla av stolen för att de ser så goda ut.

Alltså, seriöst kan man be om något mer?

Fortfarande. Dör chokladdöden.

Kort sagt vet Tarek Malouf hur man skall hantera en kvinna.

Andra veckan genom Instagram.

2011-08-28T23:58:00.000+02:00

Måndagen börjar med att jag åker till Engelska Parken och försöker hitta uppsatsinspiration på Karin Boye-biblioteket. Det går så där, som sagt.

På tisdagen målar jag naglarna vita och går sedan på tremanna-förfest med Siri och Louise. Därefter ett stopp på Snerikes Nation vilket slutar med en lång cykelpromenad med utbytesstudenten Matt som precis flyttat till Sverige.

På onsdagen är jag bakfull som ett djur och går på upprop för Litteraturvetenskap A. Blir vettskrämd av all kurslitteratur och flyr hem för att trösta mig med en utomordentlig linssoppa till lunch.

På torsdagen blir det en efterlängtad middag bestående av diverse Meze-inspirerade röror. Blir glad i själen och tror att jag kan skriva klart uppsatsen. Dock slutar det med att jag tittar på film med en granne istället.

På lördagen försöker jag glömma att jag skall skriva en uppsats och gör fantastiska hallon-blåbär-muffins med crumble istället. Försöker istället hitta uppsatsinspirationen igen med en trevlig söndagsfrukost.

Det går, återigen, inte så värst bra. Men tillslut lyckas jag ta tag i mig själv och göra klart den förbenade uppsatsen. Firar denna enorma bragd med att ha filmkväll hos fina Siri. Vi skall titta på Norwegian Wood men tycker efter femtio minuter att det är vettigare att titta på How I Met Your Mother istället och prata massa strunt.

The art of ignoring things that one must do on a Saturday afternoon.

2011-08-27T16:54:00.000+02:00

Tankar om kärlek.

2011-08-27T11:53:00.000+02:00

När det kommer till kärlek har vi en relativt komplicerad relation med varandra. Vi vet att vi vill ha varandra men ingen av oss vågar liksom ta det hela steget. Det blir att vi famlar någonstans i mitten och snubblar till. Vi blir röda i ansiktet och försöker låtsats som att vi skulle någon annanstans.
"Näe, men jag kom bara på att jag glömde en sak där borta. Såatte, vi ses då." Och så blir vi ledsna för vi trodde att vi betydde något för varandra. Och så svär vi att vi aldrig kommer låta någon komma nära igen. För det blir ju bara en massa skit.

Men när vi väl är ensamma på en regnig kväll och tittar på en film, där folk kysser och ligger tätt in på varandra då önskar vi att vi var där igen. Redo att ta det där steget. Men istället för att famla, snubbla och låtsats att vi inte bryr oss, så hoppas vi att vi kan ge varandra allt vi har. Att nästa gång ska vi fan satsa, kärleken och jag. Men varje gång vi satsar så har vi den där påminnelsen om det där famlande, ramlande steget. Och att vi aldrig skulle släppa någon nära. För det blir bara en massa skit ju. För trots att vi vill, vi vill för allt i hela världen så är vi så rädda att låta någon komma nära. Så nära att dem kan se allt. Allt det vackra och det fula. Så nära att dem kan göra oss illa.

För jag vill att du ska vara där ibland, kärleken, det vill jag ju. När jag känner mig nere, eller när jag inte har något att göra, då vill jag ju vara med dig. Men jag vet inte om jag är villig att låta dig ta hela det där långa steget enda fram till mig. Och jag vet inte heller om du alltid vill ta det långa steget fram till mig. För vem vet vad som kommer hända om vi låter varandra komma nära? Det vet ingen av oss. Och det är ju så himla läskigt. För jag vill veta vad som händer, jag vill veta vad som kommer att ske. För jag vill göra allt rätt, säga alla rätta saker, och röra dig på rätta sättet. Och samtidigt vill jag ju vara den jag är och har kvar den värld jag lever i. Jag vill ha min värld, mitt utrymme. För jag gillar mitt utrymme. Lika mycket som jag gillar att kyssas. Eller jag nästan lika mycket som jag gillar att kyssas.

Så jag tror att vi två, kärleken, Du och jag, vi ska nog låta varandra vara ett tag. Inte komplicera saker utan låta bli att tänka på varandra. För jag tror att när tiden är inne för att låta dig ta det där långa steget enda fram till mig, då vet jag det. Jag känner det inom mig.

Living life one academic paper at a time.

2011-08-26T21:08:00.002+02:00

Ikväll sitter jag nedpackad i en mjuk säng med en B-uppsats i Retorik som måste kompletteras. Så fruktansvärt glamoröst att mina tofflor springer i väg och gömmer sig. Dock har jag skjutit upp att ta tag i den här nedrans uppsatsen i över två månader vilket har resulterat i att en liten svart blyklump har bosatt sig i min mage sedan beskedet damp ned i min mailinkorg. Nåja, jag får skylla mig själv att jag har skjutit upp den så pass länge. C'est la vie, som man bäddar får man ligga och allt sånt där moraliskt bullshit. Nu är det dags att kicka lite uppsatsrumpa!

Lend me your eyes I can change what you see, but your soul you must keep totally free.

2011-08-23T14:47:00.001+02:00

En längtan efter Edinburgh har börjat växa i mitt hjärta. Jag läser böcker, lyssnar på musik, tittar på filmer och serier som alla påminner mig om denna vackra stad. Känslan att det här kan vara staden för mig börjar växa inom mig och ett lugn lägger sig över mig. Jag kan se vaga skuggor av en väg framför mig och jag tror att den kommer att ta mig hit. Till Edinburgh.

En vecka genom Instagram.

2011-08-22T00:29:00.001+02:00

På söndagen så tog jag en fin vän under armen och gick till det franska caféet Saturnus på Södermalm i Stockholm. Förutom en väldigt mysig atmosfär, svindyra priser och enorma bullar har det också de sötaste chokladkopparna jag någonsin sett.

På tisdagen jobbade jag min sista dag i Rotebro. Det var också min sista dag i Stockholm för den här sommaren och detta firades med en öl på Debaser Slussen med en fin vän.

På onsdagen åt jag min sista frukost på Landet och njöt ordentligt av en väldigt vacker sensommar morgon.

På torsdagen åt jag min första frukost i Uppsala och njöt ordentligt över att äntligen få vara hemma i min fina studentlya igen. Har också börjat gå kvällspromenader genom Uppsala om kvällarna.

På fredagen åt jag hemmagjord müsli till frukost och tog ännu en promenad genom Uppsala. Den här gången genom Engelska Parken.

Fredagskvällen tog den bästa grannen under armen och gick och såg "Bridesmaids" på Uppsalas Filmstaden. På lördagen gjorde jag de godaste chokladbollarna jag någonsin ätit.

The Chocolate Brothers.

2011-08-21T09:25:00.000+02:00

Jag hittade precis denna fantastiskt vackra och inspirerande video om bröderna Mast och deras chocolatier i Brooklyn. Helt fantastiskt fint.

En park, en jeansjacka och en drös med glassskålar.

2011-08-20T22:32:00.000+02:00

När jag är hemma i mitt gamla barndomshem på Ekerö bor jag blott en kort resa ifrån en av de vackraste parkerna i världen. Drottningholmsparken.

I Drottningholmsparken har jag spenderat många stunder, stor som liten. Jag har lekt kurragömma bland häcklabyrinter, kastat vackra höstlöv på mössbeklädda vänner och åkt skridskor på den vinterfrusna parkdammen.

Den är den allra bästa av parker. Och efter att ha strosat runt bland statyer, buskar och träd kommer man till det allra bästa. Precis i utkanten av parken finns det en alldeles ypperligt bra Röda Korset "butik".

Jag har gjort min allra bästa second hand-fynd på Drottningholms Röda Kortset och denna lördag gjorde min inte besviken: Jag fick en oanvänd jeansjacka (Som satt som en smäck!), ett par salladsbestick i trä i 50-talsstil och fyra stycken fina glassskålar för endast 75 kronor. Rena rama Mekkat för en fattig student som jag.

Glassskålarna är jag jag så himla nöjd med. Man kan använda dom till en massa olika saker, inte bara till att skopa upp glass i utan att till exempel servera chokladbollar i. Urtjusigt och väldigt "en-Grease-aktig-glassbar-från-50-talet"-dekadent.

When two giants meet, magic appears.

2011-08-20T11:01:00.002+02:00

And you can listen too!

Thank you for the days. Those endless days, those sacred days you gave me. I'm thinking of the days. I won't forget a single day, believe me.

2011-08-18T08:45:00.001+02:00

Nu är sommaren över och jag tar mitt pick och pack från Landet och flyttar upp till Uppsala igen. Sommaren är över och studierna börjar på nytt igen. Ett nytt äventyr kan börjar!

A week at the office.

2011-08-12T20:26:00.000+02:00

1. Om man går upp så hemskt tidigt varje morgon så får man faktiskt ta med sig ett termos morgonte på tåget, tycker jag.
2. En fin poster med gamla produkter som min storebrors jobb hade producerat en gång i tiden. Mer sånt, tycker jag istället för kontaktlinser.

3. Trots en solskensmorgon fick mina fina gummistövlar lite regn på sig tillslut.
4. Veckoplaneringen och den femte koppen te för dagen.

6. Mitt tågsällskap, en alldeles förträffligt mysig bok av Alexander McCall.
7. Står och väntar på tåget hem i ett soligt Stockholm.

I WishWishWish I had Carrie's hair.

2011-08-10T21:29:00.001+02:00

Igår upptäckte jag genom bästa Sandra en helt fantastiskt fin blogg, engelskan Carrie's blogg WishWishWish. En urtjusig pastellig liten värld med vackra kläder, underbara foton och en fin pojke som gästspelar lite då och då.

Och i en av Carrie's senaste inlägg skrev om hur hon precis köpt hair extension-clip ons från en sida som hette HeadKandy. Och titta så fint det blev!

Jag har aldrig själv haft någon typ eller form av hår extension tidigare men jag har dock alltid haft en dröm att ha ett långt hårsvall som man kan fixa och dona med. Och om resultatet ser så här bra ut så tänker jag definitivt klicka hem ett eget set när nästa lön kommer.

Fanny's hembakade pizza.

2011-08-09T22:10:00.003+02:00

Jag var på en avskedsfest för en kompis som skulle flytta till Australien första gången jag fick smaka den här pizzan. Och det var kärlek vid första tuggan. En makalöst god pizza som man kan toppa med vad man tycker om allra mest, precis som en vanlig pizza, fast lite simplare i tillagningen. Ingen vedugn eller en hårig pizzabagare behövs.

Vad du behöver:

5 dl valfritt mjöl (Jag tar hälften Rågsikt, hälften Vetemjöl Special.)
1 paket torrjäst
2 msk olivolja
1,5 dl ljummet vatten
1 ägg

Och så till toppingen. Basen till pizzan brukar jag göra av:

2 st paket Feta-ost
2 st röda lökar
3-4 st vitlöksklyftor

Därefter kan man bestämma själv vad man vill ha på. Jag brukar ha:

5 st champinjoner
1 squash
2 st paprikor
10 st körsbärstomater
En nypa flingsalt
En "sväng" oregano
En "sväng" rosmarin

Ibland brukar jag även toppa av med lite Salami-skivor för en liten "kött-kick".

Blanda ihop alla ingredienser till en smidig deg.

Så här ska en se ut. Den kan vara lite kladdig. Då är det bara att mjöla degen lite så löser det sig.
(He he he.)

Därefter så "bakpapprar" du en plåt och tar sedan fram kaveln och smörj den med olivolja. Kavla sedan ut degen så att den täcker plåten.

Skiva rödlöken och vitlöken och stek så att lökarna blir mjuka. Men, innan du häller på rödlöken bottnar du först med fetaosten. Häll sedan på resten av godsakerna och krydda. Låt därefter pizzan stå och jäsa under en bakduk i cirka 25 minuter. Sätt sedan in den i ugnen på 200 grader i cirka 25-30 minuter.

Skär sedan upp pizzan i bitar och njut av din "nyttiga" pizza. Den här pizzan är även en sådan där fiffig rätt som blir godare när den har kallnat. Perfekt som lunchmat dagen efter, eller min favorit bakismat efter en trevlig kväll med allt för mycket vin.

Fylla laglig alkholålder i USA på svenskt vis. (Kräftedition.)

2011-08-08T20:55:00.004+02:00

21: Kräftor, midnattsdans och en flaska punsch.

2011-08-07T20:27:00.003+02:00

"Ennas Birthday" from Sara Köhlmark.

Mormors rårörda jordgubbssaft.

2011-07-31T18:15:00.000+02:00

Varje sommar får jag alltid ett enormt sug efter jordgubbssaft. Inte vilken jordgubbssaft som helst utan Mormors jordgubbssaft. Den jordgubbssaften som jag drack varje sommar på mina morföräldrars landställe i Mariestad. Saften var söt som socker, röd som en gubbe och smakade bättre än allt annat man kunde hitta affären. Den här sommaren blev suget för stort och jag bestämde mig för att slå slag i saken. Så jag ringde upp Mormor och frågade om receptet. Och oj så lätt det var!

Vad du behöver:

6 liter jordgubbar
4 liter kallt vatten
60 gram Citronsyra
2 tsk Atamon

7,5 dl socker per liter vätska

Börja med att skölja och snoppa jordgubbarna. Häll därefter i jordgubbara i en stor kastrull eller bunke. Kastrullen eller bunken skall helst rymma 10 liter. Låt därefter jordgubbarna och vattnet stå i kylen i två dygn.

Efter två dygn i kylen silar man bort bären från saften. (Jordgubbarna kan du sedan koka och göra en fantastiskt god jordgubbssylt av.) Häll sedan i socker lite i taget i den rensade saften och rör så att sockret löser sig. Du anpassar mängden socker efter hur många liter ren bärsaft du har fått. Efter att du har haft i sockret häller du sedan i Citronsyra och Atamon.

Frys in saften eller häll upp i saftflaskor. Drick och njut av sommaren!

En seglingsvecka genom Nikon.

2011-07-30T18:16:00.000+02:00

Önskelista.

2011-07-28T22:30:00.000+02:00

Om exakt en vecka fyller jag 21 år. Det är inte en så betydelsefull födelsedag åldersmässigt men det är en födelsedag never the less. Så förutom vackert väder och en lyckad Chokladmoussetårta (Oh yes, jag skall försöka.) så önskar jag mig dessa simpla saker:

Två fina kökshandukar från Almedahls att torka porslin och grytor med. Så klart.

Ett fint förkläde från Klippans Yllefabrik att skydda kläderna från mjölspill och chokladkladd.

Och en matchande grytvante och grytlapp. Dessa också från Klippans Yllefabrik.
Därefter vidare till böckerna:

Den första är "The Glory" av Herman Wouk. Det är uppföljaren till hans tidigare bok "The Hope" som jag läste klart för en vecka sedan. Så. Himla. Bra. Den andra är "The New York Trilogy" av Paul Auster. Har aldrig läst något av honom tidigare men det verkar som att denna bok är att påbörja sin Auster-resa med.

Den tredje boken är självfallet en kokbok. Jag har använt mig av Söta Saker Theresias recept i över ett halvår nu så det var lika bra att ta önska mig mitt eget exemplar.

Det allra sista är ett nytt "Ruby Woo"-läppstift från MAC för de där riktigt Elsa Billgren-röda läpparna.

En seglingsvecka genom Instagram.

2011-07-28T21:22:00.000+02:00

1. Utsikten från båten mot Grand Hotel i Saltsjöbaden.
2. En segelbåt på en av Stockholms fjärdar.

3. Vår grannbåt vid gästplatsbryggan på Mefjärd.
4. Väntehuset vid Mefjärds brygga.

5. Ett vackert hus på Mefjärd.
6. En vacker Midsommaräng på Mefjärd.

7. Vår lilla vik i lä på Mefjärd.
8. En vacker julikväll vid Mefjärds brygga.

9. Nyfångad abborre på Söderö.
10. Familjevännen Peter rensar abborre på bryggan.

11. En mysstund framför brasan med en bok på en regnig dag.
12. Fisk och snaps-lunch på Söderö.

13. Steksill på Bullandö Hamnkrog. Det finns inget bättre!
14. Den sista solnedgången med mor och far i Bullandö Gästhamn.

Hello, Sailor!

2011-07-16T11:00:00.003+02:00

Med sjöanpassade tånaglar och en knapert packad kappsäck far jag nu iväg ut i Stockholms skärgård ett slag. Är tillbaka inom en vecka igen med en drös foton och (förhoppningsvis) brunare leder.

♥

The end of an Era.

2011-07-15T17:22:00.000+02:00

För två dagar sedan var jag och såg den allra sista sista installationen av Harry Potter-filmerna - Harry Potter and the Deathly Hallows. Och jag måste medge att det kändes lite vemodigt.
För som den renodlade nittiotalisten jag är så har jag växt upp med Harry Potter-filmerna. Harry, Ron, Hermione och jag var alla elva år första gången vi fick se Hogwarts "på riktigt" och vi alla fyra följdes åt från små korta kids till långa, pubertala tonåringar. Fast då jag vara bara sjutton i ett år, lyckades de behålla sin tonårslyster i fyra. Men Harry Potter har alltid funnits där i mitt liv, som en mjuk snuttefilt som jag kunde klappa på när jag kände mig nere. Böckerna förgyllde tråkiga jullovsdagar och filmerna gjorde biosalongerna till heliga salar av verklig magi. Harry Potter var också den boken som fick mig att älska litteratur. Litteratur som inkapslade mig i en värld som var så annorlunda än min egen men samtidigt så pass nära att jag kunde hålla den i mina egna händer.
Men, nu är sagan då över. Vi fyra, Harry, Ron, Hermione och jag har nu kommit till slutet på den här långa resan. Voldemort är besegrad (Harry), kärleken är ett faktum (Ron och Hermione) den mossgröna Everest-fleecen är uppbränd (Jag). Det som nu finns kvar är ett tiotal böcker i min bokhylla och en bokad DVD-box med den fullständiga samlingen av alla sju filmerna.

Så tack för den här tiden tillsammans, pojken som överlevde, och sorry att Ginny inte var lika mycket av en "looker" i verkligheten.

I Farmors smyckeskrin.

2011-07-11T20:16:00.000+02:00

The Beautiful Fall.

2011-07-10T20:15:00.001+02:00

Den tredje boken jag tänker presentera för er är "The Beautiful Fall" av Alicia Drake. Jag absolut älskar biografier och slukar dom som vatten på en varm sommardag. "The Beautiful Fall" är en av mina bästa biografier för att den är skriven på ett sådant vackert sätt, nästan som en roman.

"The Beautiful Fall" är fantastiskt fin biografi om de två modeskaparna Yves Saint Laurent och Karl Lagerfeldt. I boken så får man följa med på en omtumlande resa genom dessa två modegiganters liv, från deras första hemmagjorda klänning till 2000-talets glamorösa kollektioner.

Boken börjar som två separata historier, historien om Yves och historien om Karl. Men dessa två historier sammanflätas till en gemensam berättelse om mode, makt och kärlek. 1970-talets Paris är även en dominerande karaktär i handlingen och Drake målar upp fantastiska beskrivningar om vad som sker i denna mytomspunna stad.

Det är en fantastiskt fin bok om två väldigt fascinerande män som har förändrat världen mer sätt än vad man kan tro. Också finns det massa fina bilder att titta på, förstås.

Countryliving matching versus cityliving clashing.

2011-07-09T15:35:00.003+02:00

Jag och mina fötter har nu lämnat den lugna landsidyllen för ett par dagar i den pulserande storstaden. Vi säger hej till gamla vänner och gamla flickrumssängar. Vi gillar det.
Förutom nya skavsår från nya skor.

My American Fix.

2011-07-08T14:01:00.003+02:00

Six reasons why I ♥ an Army man.

2011-07-08T01:03:00.002+02:00

We ♥ it.

Mitt nuvarande sinnestillstånd. Del 3.

2011-06-30T23:34:00.002+02:00

Jag är glad för att imorgon är en ny månad.
Jag är glad för att en ny månad betyder en nystart.
Jag är glad för att jag är Anna.

Mitt nuvarande sinnestillstånd. Del 2.

2011-06-30T23:29:00.003+02:00

Jag är ledsen för att jag inte har ett jobb.
Jag är ledsen för att jag inte har några pengar.
Jag är ledsen att jag inte egentligen har råd att umgås med mina vänner.
Jag är ledsen att jag inte har råd med ett gymkort.
Jag är ledsen att jag inte har ett eget hem.
Jag är ledsen att jag inte har ett körkort så jag slipper köpa SL-remsor.
Jag är ledsen att jag inte har något att göra på dagarna.
Jag är ledsen att det enda jag har att göra på dagarna är att planera min måltider.
Jag är ledsen att jag äter för många måltider.
Jag är ledsen att jag börjar gå upp i vikt igen.
Jag är ledsen att jag inte vågar ställa mig på en våg för att jag är rädd för vad vågen kommer att visa.
Jag är ledsen att för att jag tror att alla tycker jag är tjock.
Jag är ledsen att jag inte är lika smal som jag hoppades att jag skulle vara.
Jag är ledsen att jag har universitetsrester att ta hand om.
Jag är ledsen att jag inte klarade mig utan rester att ta hand om.
Jag är ledsen att jag ljuger om att jag inte har rester att ta hand om.
Jag är ledsen att jag inte var bra nog att klara mig utan rester.
Jag är ledsen för att jag inte tror att jag är lika intelligent som jag trodde att jag var.
Jag är ledsen för att jag är lat.
Jag är ledsen för att jag inte har någon motivation.
Jag är ledsen för att jag inte har någon viljestyrka.

Jag är ledsen.

Mitt nuvarande sinnestillstånd. Del 1.

2011-06-30T23:21:00.005+02:00

Jag är arg för att jag inte har ett jobb.
Jag är arg för att jag inte har pengar.
Jag är arg för att mitt förra jobb inte anställde mig igen.
Jag är arg att alla andra fick komma tillbaka förutom jag.
Jag är arg att jag behöver låna pengar från mina föräldrar för att kunna leva.
Jag är arg för att jag är för rädd för att söka ett jobb.
Jag är arg för att jag mindfuckar mig själv så att jag inte söker ett jobb.
Jag är arg för att jag inte tar mig i kragen och söker ett jävla jobb.
Jag är arg för att jag är arg och istället för att lösa hela den här jävla situationen så intalar jag mig själv att jag inte bryr mig och gör ingenting istället för någonting.
Jag är arg för att jag är en riktigt jävla lat förlorare som tror att hon är bättre än vad hon egentligen är.
Jag är arg för att jag inte lyckas.
Jag är arg för att jag äter för mycket.
Jag är arg för att jag min kropp har börjat veckas.
Jag är arg för att jag inte orkar sitta i solen så att jag bli brun.
Jag är arg för att alla andra är bruna.
Jag är arg för att mitt hår, min hud, min kropp är fuckad.
Jag är arg för att jag mina föräldrar bryr sig.
Jag är arg för mina föräldrar ställer frågor.
Jag är arg för att mina föräldrar inte bara kan hålla käft och låta mig vara.
Jag är arg för att jag inte kan vara en självständig vuxen person.

Jag är arg.

Rest and relaxation gone mad.

2011-06-15T20:44:00.001+02:00

Lata och ostrukturerade dagar på Landet gör att man blir lite tokig efter ett tag. Bara lite.

Sommar insomnia.

2011-06-12T03:16:00.004+02:00

Det är den där tiden på året igen. Tiden då jag inte kan somna. Tiden då jag gör för lite men tänker för mycket.

Varje sommar, eller rättare sagt under en längre tids ledighet, får jag svårt att sova. Ibland tar det några dagar innan det inträffar, ibland längre än så. Men det inträffar. Mitt svar på varför denna insomnia uppstår är att jag inte är trött nog för att kunna stänga av. För att kunna slappna av. Det är som att jag har använt upp hela förrådet av utmattning och nu går jag på tomgång med energi. Vilket resulterar i dessa sömnlösa nätter.

Och när jag ligger och vänder och vrider i sängen och försöker hitta på något som kan få kroppen att vaggas in i sömn så går miljoner tusentals tankar genom huvudet. Tankar om vad jag måste göra, vad jag ska göra och vad jag vill göra, och helt plötsligt ligger jag där i sängen med en lång lista av göranden. Ofta handlar dessa göranden om saker som jag vill göra med mitt liv, känslor jag vill känna, människor jag vill träffa, platser jag vill se, atmosfärer jag vill uppleva.

Jag ligger i min säng, tänker dessa tankar och känner hur det bara spritter i benen. Hur mitt liv bara väntar på att få levas medan jag ligger här i sängen och snurrar en slinga hår kring mitt pekfinger. För jag vet att jag kan göra allt det här. För i mitt huvud så har jag redan gjort det. Men när jag väl hittar en stig som kan leda mig till en av dessa drömmar, sjabblar jag oftast bort det. Jag är lat, jag bryr mig inte. Vilket egentligen är det motsatta av vad jag egentligen känner. För jag bryr mig, jag bryr mig så mycket att jag inte vet vart jag skall ta vägen.

Så när jag ligger här i min säng, sömnlös med en hårslinga krampaktigt lindat kring pekfingret ställer jag mig en fråga: Varför gör jag så här? Varför vågar jag inte visa att jag bryr mig? Är det för att jag är rädd för att bli avvisad?

Eller är det så att jag är rädd att drömmen skall gå i kras? För när den felfria versionen jag har i huvudet inte går i uppfyllelse så har jag bara mig själv att skylla. Då är det mitt fel för att jag klara det inte av det. Ingen annan, bara jag.

Om televisionens fantastiska intresseväckande faktorer.

2011-06-12T00:26:00.001+02:00

Ni vet känslan när man blir helt absorberad av någonting? Det kan vara en sak, en händelse, en person eller en känsla. Man blir helt till sig av fascination att man bara vill mer. Det finns inget stopp på törsten utan man vill bara veta mer. Varenda liten detalj är viktig nog att undersökas, dissekeras och tänkas över. Man vill veta allt men man vill samtidigt inte att letandet skall vara över, för det är ju så intressant.

Jag har fastnat i en sådan virvelvind ikväll. Jag har börjat tittat på serien ”The Promise” och jag är helt uppslukad. Efter två avsnitt har jag bestämt att jag skall ägna min måndag på ett bibliotek för att absorbera så mycket information jag bara kan. Så det blir inga tjusiga bilder ikväll bara ett tips om en fantastiskt intressant serie.

Bill Erövraren.

2011-06-11T00:39:00.002+02:00

Den andra boken jag tänker presentera er för är "Bill Erövraren" av PG Wodehouse. Jag är en inbiten anglofil när det gäller litteratur och den här boken är en av mina absoluta favoriter. Det här exemplaret av boken är också mig väldigt kär för den tillhörde min farmor.

På den första sidan kan man se i slitet bläck min farmors namnteckning och det gör mig alldeles varm inuti. Jag fick tyvärr aldrig chansen att träffa min farmor och tanken att hon och jag kan dela denna bok tillsammans gör den till något alldeles speciellt. Och att vi har samma smak i litteratur betyder att hon var en alldeles förträfflig kvinna.

Nåväl tillbaka till Bill. Boken handlar om en ung amerikansk man, Bill, och en ung brittisk kvinna, Flick. I typisk Wodehouse-anda far Bill till London på en rik farbrors nota för att reda ut diverse bisarra familje anlägenheter. I Londons societetens förvirrande värld av smeknamn och lata brorsöner stöter han på en gammal barndomsvän, den driftiga unga damen Flick och en vänskap uppstår.

Efter en ett antal resor fram och tillbaka över Atlanten, en saboterad förlovning, en tjock girig pojke vid namnet Horace och en hel drös med andra missförstånd börjar Bill och Flick se varandra som mer än bara goda vänner.
Vad som gör den här boken så bra är att den är unik i sitt slag. Den är inte en berättelse om trånande flickförälskelser, inte en snubblade, fumlande saga om aristokratiska kärleks avtal, utan en fin och simpel kärlekshistoria om en ung man och en ung kvinna. Hur en vänskap mellan två vuxna människor kan utvecklas till något mer. Kort sagt om du skall ta dig an gamle PG så börja här, där det är som allra bäst.

Hur en tråkig torsdag blev en rolig torsdag.

2011-06-09T22:13:00.005+02:00

På en dag där det enda man skall göra är att städa kan man lika gärna göra roliga saker för att fylla ut dagen. När jag skulle bädda sängen passade jag på att fläta håret i en tjusig kringla.

När jag diskade tallrikar och bestick bestämde jag mig för att laga en riktigt god paj. Det blev en somrig smulpaj med kokos, hallon och rabarber. Receptet är taget härifrån. (Men jag bytte ut havregrynen mot kokosflingor.)

Och när jag skulle torka matbordet tyckte jag att det var lika bra att måla naglarna i regnbågens alla färger. Det blev en städdag som tog betydligt längre tid än planerat, men den blev så mycket roligare. Nu skall jag fortsätta kvällen med att dricka Söderte och titta på filmen "Despicable Me" som jag blev länktipsad genom den här vackra damen.

Mitt hem, en torsdagsmorgon.

2011-06-09T11:41:00.000+02:00

Om du skulle stiga in i min lilla lägenhet just nu skulle du mötas av ett par trassliga sandaler.

En tvådagars packning ligga huller om buller på golvet.

En sval vindpust och bilbruset från gatan utanför.

En obäddad men nysoven säng.

Och framför allt en trött och tedrickande Anna. God morgon på er.

En dag på grönbete.

2011-06-07T23:04:00.001+02:00

För dagar då man gör ingenting, tänker på allting och lyssnar på fina låtar som den här.

Sommarlovets vardag.

2011-06-07T14:25:00.003+02:00

Jag har nu packat min kappsäck och flyttat från Uppsala stressen till Södertälje lugnet. Dagarna spenderas nu i en solstol på landet med en god bok och höga förhoppningar om årets solbränna (som vanligtvis slutar i en minial pigmentskillnad mellan blek och inte fullt så blek). Fast ibland får jag lämna boken (som snart kommer upp här) åt sidan för att söka igenom diverse jobbannonser för att hitta något praktiskt att göra i sommar. Vad vore ett liv utan en orolig klump i magen, va? En betydligt lugnare dans på rosor gissar jag. Nej, nu ska jag lämna det svala köket och bege mig i ut solen för att steka lite hud. Håll tummar och tår att den här sommaren är sommaren Anna Lindström kommer att bli brun.

En ny chans om ett nytt äventyr.

2011-06-06T22:10:00.002+02:00

Ikväll har jag gjort något speciellt. Ikväll har jag gjort något roligt. Ikväll har jag gjort något pirrigt.
Ikväll har jag ansökt om en praktikplats i New York. Och allt jag kan säga är ett litet, ynkligt, patetiskt: "Ih!". För jag tycker att det vore så himla jäkla skoj.

Tänk på alla de där filmerna man känner till så väl. Alla filmer med scener i parker, caféer, gatukorsningar och gula taxibilar. Tänk att få vara praktikant där. Där. I Woody Allens, Carrie Bradshaws, Serena Van Der Woodsens New York. Kan det var något annat än himla jäkla skoj? Nej, jag tror inte det.

Men nu ska jag inte ropa hej, måla fan på väggen eller någon annan fånig metafor. Kort sagt ska jag inte hoppas på för mycket genom att skriva ett långt inlägg här om att jag kommer får den här åtråvärda (och himla jäkla skojiga) praktikplatsen. För det är säkert tusentals andra som kommer söka just den här (himla jäkla skojiga) praktikplatsen och som kanske till och med skulle göra jobbet bättre än vad jag skulle göra. Men just nu tänker jag ropa mitt lilla, ynkliga, patetiska "Ih!".
För just nu är jag bäst. För just nu har jag inte klantat till det ännu.

Bambuskottslördag.

2011-05-21T22:19:00.000+02:00

Denna fruktansvärt bleka, gråa, tråkiga och smaklösa middag representerar hur min kväll kommer att se ut. En blek, grå, tråkig och smaklös B-uppsats skall skrivas. Whoop-whoop-di-do.

Fri som en fågel.

2011-05-18T16:47:00.003+02:00

Idag sitter jag med en kopp te vid mitt nytorkade matbord och försöker hitta inspirationen att studera. Det går så där.

Dagens skörd är en otroligt tråkig text av Judith Butler. Bara titeln "Soveregin Performative" får hjärnan att packa sina tillhörigheter i en prickig näsduk och köra en "Rasmus på Luffen".

Och om en timme har jag en Skype-date inbokad då jag skall försöka komprimera denna äng av obegripligheter till en kortfattad presentation.

Vart är Allan Edwall när man behöver honom?

Glassnaglar.

2011-05-10T15:46:00.003+02:00

Idag målade jag naglarna i GB-glassgubbens glada färger. Och idag har jag även gått femton dagar utan socker. Femton dagar utan krämig choklad, sval gräddglass och smöriga bakverk. Varför? Jo, på grund av en längre tids nöjesätande, ett rastlöst gymkort och kläder som stretade emot fick jag nog. Det var inte roligt längre. Och alla andra pratade om "Beach 2011" och vem säger att jag inte kan vara med?

Så jag har kastat alla godsaker åt sidan i en månads tid. Och vet ni vad? Jag saknar det inte.
Det jag saknar är snarare mysighets faktorn. Och stöket i köket och framför allt att kunna dela med mig av mina bakverk här med er. Men istället så äter jag frukt. Frukt, frukt och åter frukt.
Och målar mina naglar.

A good book is like a man. When it is over it should leave you lost, dazed and wanting more.

2011-05-09T21:38:00.003+02:00

Det här är min bokhylla. Här samlar jag en del av mina böcker. En del har jag läst, en del har jag bara bläddrat i, och en del har jag bara tittat på. Nå väl, jag tänkte att jag skulle presentera för er några av mina favoriter i denna vita IKEA-bokhylla.

Så från och med nu kommer det finnas en ny kategori här till höger som heter "Sånt Anna läser." där så småningom de kommer finnas en samling böcker jag tycker extra mycket om.
(Ni får ursäkta den pixeliga bilden. Mitt pedanta-Jag var framme och skulle tjafsa med bildstorlekar.)

På den första hyllan finns allt skönlitterärt. Till höger har vi sådant som jag läst här i Uppsala, till vänster har vi sådant som skall läsas. Någon dag.
Många, eller nästan alla böckerna jag har i min bokhylla är på engelska, men givetvis finns de också att klicka hem på gammal hederlig svenska.

Den första boken jag tänker presentera för er heter "Burning Bright" av Tracy Chevalier. Den var den första Chevalier-boken jag läst och den är en av mina absoluta favoriter. Boken handlar om två barn, en pojke - Jem - och en flicka - Maggie - som träffas en dag på en av Londons stökiga gator. Jem har flyttat med sin familj från den engelska landsbygden och Maggie har växt upp i Londons gränder med sin brokiga, smått kriminella familj.

Man får följa hur Jem och Maggies relation börjar med ett par försiktiga ordväxlingar och utvecklas till en stark och oövervinnlig vänskap. Hur de ränner i väg på äventyr bland Londons gator, ibland för att spionera och ibland för att rädda en gammal vän.

Bokens tredje huvudkaraktär är den engelska poeten William Blake, eller Mr. Blake, som bor i huset brevid Jem och hans familj. Boken är egentligen ett porträtt av hur personen William Blake var och agerade. Genom Jem och Maggie upptäcker man vad Blake hade för politiska åsikter, relationen till hans fru och hans ovanliga yrke.

Vad som gör "Burning Bright" till en av mina favoriter är att språket lyckas trollbinda dig något så totalt. Man transporteras in i en värld där barn springer barfota på skitiga gator, tjocka cirkusdirektörer skrattar mullriga skratt, eleganta män rider på vackra hästar och hur det känns när de första sticken av kärlek sprider sig genom en ung människas kropp.

Efter att jag läst klart den här boken lovade jag mig själv att försöka läsa alla böcker Tracy Chevalier skrivit. Tyvärr har jag än så länge bara bockat av en men jag vet att under en varm julidag kommer vi mötas igen.

Blommor och blad.

2011-05-08T23:54:00.000+02:00

In a room full of paper and in a chamber full of angst.

2011-05-07T14:31:00.004+02:00

Här sitter jag för tillfället och trycker, i en liten kammare av bokhyllor och kurslitteratur. Varför frågar ni? Jo, säger jag och ser lite beklämd ut, det är så att jag håller på och försöker skriva ihop en B-uppsats. Varför säger ni? Ja du, mina kära vänner, inte fan vet jag.

(Det här är även orsaken varför jag inte kan sitta i Engelska Parken och sola, varför jag inte kan hjälpa till med skrotavlastning hemma hos föräldrarna (tittar upp mot himlen med en enorm tacksamhet) och varför jag inte uppdaterar så mycket som jag borde göra. (Och för att jag är lite lat.))

Trying to redeem the abscence with some fine musaac.

2011-05-03T22:36:00.004+02:00

Lyssna på mer Michael Kiwanuka här.

Vackra vita Sirpan.

2011-04-20T18:42:00.006+02:00

Kan man har en vackrare (och blekare) vän? I think not.

The Return of Anna. Och mitt älskade Midgård.

2011-04-20T03:33:00.000+02:00

J'adore Bardot. (Och "Et Dieu . . . Créa la Femme".)

2011-04-04T17:15:00.001+02:00

Mormors Linssoppa.

2011-04-01T19:49:00.000+02:00

Under en tråkig dag som denna har jag kurerat en liten baksmälla med att lagat min mormors smarriga linssoppa. Och jag bestämde mig för att dokumentera min kokkonst och dela med mig av denna härligt mustiga soppa med er.

Vad du behöver:

En stor kastrull
En slev
En skärbräda
En kniv
Ett decilitermått
En vitlökspress

3 morötter
2 lökar
2 paket med krossade tomater (Jag brukar köra en naturell och en med vitlök)
1 liter vatten
1 grönsaksbuljong
2 pressade vitlöksklyftor
1 tesked salt
½ tesked kanel
½ tesked chiliflakes (kan bytas ut med 1/3 färsk chili)
2 deciliter röda linser
1½ deciliter torkade aprikoser
(Jag har även valt att ha i lite skivad lammkorv)

Börja med att skära morötterna i skivor, hacka löken och fräs lätt med olja i en stor kastrull.

Häll i krossade tomater och låt koka upp. Därefter häll i vatten, grönsaksbuljongen och den pressande vitlöken.

Häll i kanel, chili och låt koka upp.

Häll i linserna.

Häll i de torkade aprikoserna och låt koka på svag värme i cirka 15 minuter.

Om du vill ha i korv skivar du den efter cirka 15 minuter och låter soppan koka i ytterligare 15 minuter till. Om du inte vill ha i korv låter du soppan puttra på svag värme i ungefär 30 minuter. Därefter ät och njut.

Just Kids.

2011-04-01T18:34:00.001+02:00

På en tråkig och gråblek fredag som denna försöker jag hitta en glimma av glädje i att ägna mig åt saker som jag tycker om.

Jag målar naglarna i spännande mönster.

Jag äter Mormors Linsoppa som lunch-middag.

Jag lyssnar på Patti Smiths memoar "Just Kids" och förtrollas av hennes inspirerande livshistoria.

Jag tittar på dokumentärserien "From Riches to Rags" med Lily Allen och hennes syster Sara Owen. Och drömmer lite om att skaffa lugg.

Tiger Blood och Tigerkaka.

2011-03-30T23:22:00.004+02:00

Kvällens aktiviteter har varit väldigt vardagliga och tråkiga. För att pigga upp mig själv bestämde jag mig för att baka Tigerkakemuffins. Om Charlie Sheen kan så kan jag, tänkte jag och började blanda kaksmet. Bra onsdagspeppning tycker jag.

En dag i Köpenhamn.

2011-03-30T21:03:00.002+02:00

I lördags åkte jag på en utflykt från Helsingborg till Köpenhamn med mina två finaste vänner.
Han heter Jonathan.

Hon heter Linn.

Vad som är extra fint med Jonathan och Linn är att dom är kära i varandra. Och att dom bor tillsammans i Helsingborg så jag kan komma och hälsa på ibland.

När vi väl kom till Köpenhamn var det vår och detta firades med små blommarknader här och var.

Jag firade att våren hade kommit med en Wienerbröd.

Bageriet hette Holms och de hade ett fruktansvärt frestande skyltfönster. Förutom ett utsökt Wienerbröd prövade jag även en Scones med chokladbitar. Den var dock inte lika spektakulär.

Efter några timmars strosande (momentärt vilsen) hittade jag till butiken Tiger. En helt fantastisk butik med massa billiga fynd att hitta. Jag fastnade ett tag vid sällskapsspelen och det fina Kinaschacket.

Tiger hade även en hel drös med pittoreska porslinskoppar och fat. Dock vågade jag inte färdas med en halvdussin koppar i väskan på tåget hem. Jag menar, jag hade ju redan ett kakfat i korgen.

Efter Tiger så gick vi till den smått underbara, och jag menar verkligen underbara butiken "Anna og Claras", eller Søstrene Grenes Handelskompagnie. Om ni är i Köpenhamn - GÅ DIT.

Jag hittade fina leksaksväskor som jag önskar att jag hade en ursäkt att köpa. Halsduksväska eller muffinsformsväska var det bästa jag kom på.

Bara namnet "Pyntekage" gör så att man bara måste ha en.

"Anna og Claras" har även en hel sektion med olika typer av ekologiska matvaror. Allt ifrån fruktsoda, kryddblandningar, pasta, choklad till olika oljor.

Med ungefär tre påsar var och ett antal danska kronor fattigare tog vi vårr tåg och vår båt hem till Helsingborg för att spela beer pong och fira att Linn skulle fylla år.

Min kärlek till tåg.

2011-03-25T09:06:00.000+01:00

Just nu sitter jag i en stor och lite smått osovbar fåtölj och slurpar min andra kopp te för denna morgon. Ögonlocken känns så tunga och det enda som huvudet orkar uppfatta är Morgonpasset på P3. Jag skulle inte ha nagellacksshoppat till klockan två igår. Eller idag, beror på hur man ser det.

Tillbaka till tåget.
Jag tror att tåg är mitt absoluta favorit transportmedel. Jag gillar känslan av tåg. Det finns en slags "den goda gamla tiden"-romantik om tåg. Varje gång jag kliver in i en tågvagn väntar jag mig att se vagnen fylld av rödläppade unga kvinnor med tjusiga håruppsättningar, hattbärande män och dammiga tanter som stickar på en jumper till barnbarnet. Jag vill nästan att det skall finnas en knivmördad gangster på toaletten bara för att se om Miss Marple eller Monsieur Hercule Poirot skall dyka upp. För det vore ju så trevligt, ellerhur?

Nåväl, jag vet att varken Marple, Poirot eller Agatha Christie kommer att visa sig på min tågvagn men mystiken finns ändå alltid där. Det är något spännande med att sätta sig i en tågvagn med ett dussintal okända människor för att ta sig till en ny destination. Tågets mjuka vaggning, landskapet som svischar förbi och det tysta mullret från järnvägsspåren gör att du känner ett samhörighet med människorna omkring dig. Den samhörigheten finns inte på en buss eller ett flyg, då är alla mer fokuserade på att komma fram till destinationen och inte själva resan i sig.
På ett tåg så är resan en del av upplevelsen; man sitter i en skön fåtölj (jag älskar att sitta - dock inte sova - i min nuvarande tågfåtölj), man har en trevlig person som kommer och serverar dig en kopp te och du kan titta ut genom ett stort panoramafönster, inte en liten sketen rimfrostig glugg, och se landskapet förändras. Och framför allt är man mer närvarande hur långt man har färdats. Det jag hatar med att flyga är hela den här "Jag-har-suttit-i-en-torktumlare-i-fjorton-timmar"-känslan. Man är helt mörbultat efter en flight som är längre än tre timmar.

Tacka vet jag tåg. Det är kanske därför jag har minst fem böcker i min bokhylla med orden "mord" och "tåg" i titlen. Jag gillar helt enkelt att omge mig med tågatmosfär, och mord. Men nu skall jag återgå till min nu kalla kopp Earl Grey och verkligen njuta av att sitta på ett tåg, trots sömnbrist.

SJ gör inte special treatment.

2011-03-25T06:47:00.002+01:00

I morse (om man kan kalla det morgon) vaknade jag efter en knapp timmes sömn av att klockan ringde och det var dags att bege sig till tåget. Och vet ni var det värsta var med att vakna upp klockan 03:30?
Att vakna upp i exakt samma position som man hade somnat i.
Jag är en rörlig sovare; ben flyger kors och tvärs, armar dirigerar väderstreck och munnen är alltid, alltid öppen på vid gavel. Jag kan på rak arm säga att jag aldrig vaknat upp på samma plats i sängen som jag somnade i. Om det finns plats vill säga. Så att vakna upp i samma duntäckestaco som jag somnade i var nog en förebråelse att den här morgonen inte skulle vara helt smärtfri. Och att tåget var försenat med en halvtimme var ju inte heller toppen. Samt valet av trenchcoat och nylonstrumpor när det är en minusgradsmorgon.

Morgonstund har guld i mun. Hoppas jag. Innerligt.

2011-03-24T23:23:00.001+01:00

I ungefär en veckas tid har jag åkt från bo till bo. Från mitt studenthem till mina föräldrars hem, från föräldrarnas hem till morföräldrarnas hem, och så vidare och så vidare. Idag har jag gjort en extravagant flytt från Stockholm till Uppsala för att gå på lektion, sedan åkt tillbaka till Stockholm för att packa om resväskan och sova några timmar för att klockan fem (!) imorgonbitti ta tåget till Helsingborg för att hälsa på mina allra käraste vänner. En lång resa förtjänar en lång mening tycker jag. Nåväl, nu skall jag försöka ta mig ur min sköna flickrums säng för att packa ihop det sista innan jag går och lägger mig.
Troligtvis kommer det finnas en tidig morgonhälsning här när ni vaknar vid en mer humanare tid.

The scars of your love, they leave me breathless.

2011-03-23T16:39:00.001+01:00

Ikväll skall jag se denna vackra donna live. Är jag exalterade eller vad? Kommer jag sjunga mig hes eller vad?

Bagelsbakning.

2011-03-22T15:01:00.004+01:00

Imorse bestämde jag mig för att baka bagels. Och jag bestämde mig för att visa er hur jag gör denna utsökta breakfast delight.

Vad du behöver:

- En matvåg
- En assissent
- En stor kastrull
- En slev
- Bakplåtspapper
- Garnering; typ sesamfrön, vallmofrön, lök eller riven ost.

- 500 gram (ca 1 liter) Specialmjöl
- 12 gram torrjäst (en hel påse med KronJäst torrjäst)
- 1 matsked honung
- 3 deciliter ljummet vatten
- 12 gram med salt
- 20 gram med mjukt smör

Börja med att hälla i mjölet, jästen, honungen och slutligen vattnet i assisstentens skål.

Låt maskinen jobba i fyra minuter. Och om degen ser torr ut i assistenten häll försiktigt i lite mer vatten tills det blir en fast deg. Om den blir för lös häll bara i lite mer mjöl.

Efter fyra minuter häll i salt och smör. Låt därefter jobba i åtta minuter.

När degen har arbetat klar i assistenten och lossnar från bunken får den jäsa i 40 minuter med en plastpåse över sig.

Efter 40 minuter ta ut degen ur skålen och rulla sedan ut degen och dela upp den i minst sex delar (max 10 delar). Rulla sedan försiktigt delarna till runda bollar, tryck tummen i mitten på bollen för att skapa ett hål och snurra sedan på fingret (en bisarr liknelse men som en rockring för fingret) tills du har ett hål som är mellan en till två centimeter stort. Lägg de färdiga ringarna på en plåt med bakplåtspapper.

När du sedan har format bollarna till ringar så låter du plåten jäsa i 35 minuter.
Och återigen så trär du en eller två plastpåsar (beroende på hur stor plåt du har) över plåten.
Under tiden tar du fram en djup kastrull, häller i ordentligt med vatten och låter koka upp. Sätt även på ugnen på 200 grader.

När bagelsringarna har jäst klart lägger du försiktigt i en eller två ringar i taget och låter dom koka i 1 minut på vardera sida. Och om ringarna åker ner till botten när du lägger i dom i vattnet, var inte orolig de flyter upp till ytan efter ett tiotal sekunder.

När bageln har kokat färdigt så lägger du tillbaka dom på plåten och strö på sesam eller vallmofrön. Om du använder ost kan det var bra att låta bageln svalna lite så att osten inte smälter.

När alla bagels har kokats och garnerats stoppar du in dom i mitten av ugnen i cirka 20 minuter. Beroende på hur pass varm ugn du har kan tiden variera. Vad jag har märkt när jag har följt detta recept är att bagels inte får någon färg för ens kanske 20-25 minuter i min ugn. Dock är bagels ett relativt blekt bakverk och det lättaste sättet att se om bageln är klar är att ta en tandpetare och sticka ner i brödet för att se vad för konsistens degen har.

Enligt orginalreceptet skall man koka bagels i en sockerlösning som ger dom en brunbeige färg men jag har inte varit modig nog att pröva på detta. Kanske nästa gång?

En nostalgipromenad i Mammas gamla kvarter.

2011-03-21T23:02:00.003+01:00

I helgen var jag hemma hos mina morföräldrar i Mariestad och på söndagsmorgonen bestämde min Mamma och jag att vi skulle ta en promenad i solen. Vi hamnade på en nostalgitripp genom Mammas liv i hennes gamla hemstad när vi traskade genom de små gatorna i Gamla Stan.

Villa Villekulla i Mariestad. Fantastiskt fint tyckte vi.

Min Mammas gamla gata där hon växte upp.

Familjen Thunborgs gamla hus. Min Mammas fönster var det till vänster om den gamla balkongen. "Jag hade två fönster på andra våningen. Om man var först så var man."

Vi gick mellan de olika gatorna och Mamma pekade ut där bagare, apotekare och gamla mataffärer brukade husera.

Den bästa kiosken att köpa Klings Glass i.

Efter ett kort besök på Mariestad Teater gick vi hem och åt Mormors köttfärslimpa som man alltid får när man åker hem till Stockholm igen.

Soppluncher.

2011-03-21T21:33:00.006+01:00

Under de senaste tre månaderna har jag ägnat mig åt en sak: Sopplunchen.
Soppan är den perfekta lunchen för den som är snål, fattig eller faktiskt bara gillar soppor.

Spenatsoppa. Kan inte vara en enklare soppa att göra. Köp lite fryst spenat, som kostar lika mycket som en Marabou mjölkchoklad, och en låda ägg så har du lunch för en vecka. Den är grön, nyttig, saltig på en och samma gång. Vad kan vara bättre?

Grön Ärtsoppa, eller "Creme Ninon" för den som skall vara fin i kanten. (Och det vill man ju)

En utsökt ärtsoppa som kan sopa banan med alla gamla skräckhistorier du har från skolmatsalens ärtsoppa. Jag brukar "piffa" till receptet med en skvätt vitt vin för att ge den lite drag. Den är lite söt men väldigt fräsch och oemotståndligt god.

Sandhamnsoppa. Jag var sugen på fisksoppa som inte skulle ruinera min matbudget. Ett paket saffran kostar lika mycket som två öl på Norrlands nationspub. You do the math. Sandhamssoppa blev mitt substitut, och ett riktigt gott substitut.

Len Linsoppa, eller för ett mindre ekivokt namn Mormors Linssoppa.

En riktigt god indisk linssoppa som jag blev bjuden på i helgen i Mariestad. Tror att den kan bli ännu godare om man skivar i lite Salsicca eller annan smaskig korv. Det går givetvis lika bra att äta den i sitt ursprungliga vegetariska format.

Det är bara att ni klickar på det förstorade soppnamnet (en mening som jag aldrig trodde att jag skulle skriva) så kommer ni till recepten. God spis!

Karl Fazer och Åtta Kvinnor i en nittionsäng med turkosablommiga lakan.

2011-03-19T20:48:00.001+01:00

Ikväll ligger jag i en säng med gamla åttiotalslakan, äter en söt och krämig mjölkchoklad och tittar på en fransk mord-musikal.

En förmiddag i mina morföräldrars Mariestad.

2011-03-19T15:26:00.000+01:00

Fina tågstationer, fina föräldrar och fina brev.

2011-03-17T21:32:00.001+01:00

Idag efter lektionerna i Engelska Parken tog jag mitt pick och pack för att ta tåget hem till Stockholm. Tåg är nog det bästa transportmedlet, man känner sig alltid som en tjusig karaktär i en Agatha Christie-novell.

Centralstationen är allt bra fin ibland.

Och det är fint att komma hem till föräldrarna och äta den famösa Lindströmska kesolasagnen.

Och att få en stående ovation av Mamma och Pappa när man håller dagens tal från lektionen i Retorik.

Och öppna ett högtidligt brev som egentligen borde inramas och sättas på väggen omedelbums.

HEJ!

2011-03-16T20:15:00.003+01:00

Tack vare den helt underbara Theresia så har jag idag slagit personligt rekord i besökare. Och det är hur kul somhelst att ni tittar in. Ni får gärna säga hej för jag vill jättegärna veta vem ni är titta in på era bloggar.

♥

För att fira att tentadjävulen äntligen är över: Paloma Faith.

2011-03-15T16:03:00.000+01:00

Fyra saker man kan göra istället för att plugga Klassisk Retorik.

2011-03-14T14:07:00.002+01:00

Måla naglarna i en påskpeppig gul färg.

Titta och framför allt sjunga med i den fantastiska filmen Aristocats.

Dricka liter och åter litervis med te.

Börja intressera sig för de andra böckerna i bokhyllan, som inte har något med retorik att göra. Eller som en fin vän säger "att vara otrogen med" istället för att läsa kurslitteraturen.

Nej, nu skall jag försöka slita mig från datorn och fokusera på att sammanfatta Erasmus teorier. Och jag lovar dig, det är lika kul som det låter.

En positiv Tokyonyhet.

2011-03-14T09:18:00.003+01:00

Tentaursäkter.

2011-03-13T13:35:00.001+01:00

När jag egentligen skall läsa texter och svara på frågor men istället irrar runt i tvättstugan, städar lägenheten och tinar bullar då, då kan det vara bra att locka med lite hemmagjord frukt och mandelchoklad. Så att jag åtminstone sätter mig ner vid bordet. Om jag läser något och svarar på några frågor det återstår att se.

Lördagsfestligheter.

2011-03-12T18:58:00.001+01:00

Från tentaplugg.

Med en mellanlandning i Sarah Bernhardt-bakning. Receptet härifrån.

Till en flaska vin med samma namn som retorikernas retoriker. Nu vidare till mys hos en vän med biskvier och salongsberusat fnitter. Det enda sättet att uthärda Melodifestivalen.

Misstagssorbet. (Eller helvetes-jäkla-skit-jag-har-inga-pengar-på-kontot-så-jag-får-stanna-hemma-ikväll-sorbet.)

2011-03-11T22:07:00.005+01:00

Du behöver:

- En hög skål
- En mixerstav

- (Ungefär) två deciliter fryst frukt
- En halv fryst banan
- Två rejäla klickar med turkisk yoghurt
- (Ungefär) en halv deciliter apelsinjuice

Du börjar med att:

Välj ut en lämplig skål och ställa fram den på köksbänken.

Häll i den frysta frukten. Välj fryst frukt som du tycker om. Sorbet skall vara gott. Riktigt toksmaskigt ska det vara.

Dela den frysta bananen i tre delar. Det är lättare för mixern att hantera mindre bitar.

Sleva i två klickar (matsked-ish) yoghurt.

Häll sedan i apelsinjuicen. Därefter vänta ungefär fem innan du mixar så att frukten får tina upp med juicen och yoghurten. (Eller så kör ba på! Som jag gör.) Notera dock att jag har höftat med måtten. Gå på magkänsla och anpassa måtten till din egen smak och tycke.

Häll sedan upp i en skål och ät på direkten. För maximal njutning var gärna bitter och pank.

God kväll.

Ett fredagsdilemma.

2011-03-11T17:30:00.000+01:00

The best of two worlds.

2011-03-11T02:04:00.002+01:00

Mat och kärlekshistorier på en och samma gång. Wunderbart.

Fyra saker för att pigga upp en snöblaskig torsdag.

2011-03-11T01:32:00.004+01:00

Misstagssorbet. (Det skulle bli smoothie men istället blev det mango-ananas-hallon-apelsinsorbet. Toksmaskigt.)

Turkosa gummistövlar att spatsera genom oceanstora vattenpölar.

Aprikosrosa naglar med iskall Ginger Ale.

Och en väldigt töntig och framför allt skrattretande chic-flick med min fina vän Sara.

För en lyckad mysonsdag behöver man bara fem saker. (Och en ansiktsmask.)

2011-03-09T23:24:00.005+01:00

Skrytlitteratur i sandlådan.

2011-03-07T23:23:00.009+01:00

Jag tycker att ett fint bokomslag är lite som en skatt i sig. Oavsett vad som väntar bakom de två väggarna av plastbetäckt papper kan ett vackert omslag locka mig att ta en extra titt på de mest bisarra böcker. Ett bokomslag är för mig som en påse med mjöl från Saltån Kvarn är för en 50-talsnarkoman. Det är lite av en skrytsak men ändå något man kan få mycket användning av. Liksom "Hej, i min bokhylla finns det bara vacker litteratur" ger en lite rollen som drottningen i sandlådan på dagis. Du jiddrar inte med den overallklädda bruden.

Mitt senaste fynd av skrytlitteratur hittade jag i helgen av pseudonymet Claude Izner. Bara Wikipedia sidan är ju lite av ett sale pitch i sig självt. Paris, böcker, mysterier och mord - what is not to like? Så trots taskig ekonomi klickar jag hem den första Victor Legris-boken.

Om någon har lästen den tidigare: Vad tyckte du?
Annars så håller jag er uppdaterade om innehållet.

Ett tebord kommer lastat.

2011-03-07T19:13:00.003+01:00

Har idag med Pappas hjälp (och min egen muskelkraft) blivit ett TV-bord och ett tebord rikare. Eller rättare sagt ett TV-bord blev ett tebord när det nya TV-bordet kom upp till Uppsala.
(För många "bord" i en och samma mening för ett trött huvud.)

Hursomhelst så är jag väldigt nöjd med den nya installationen och skall fördriva kvällen med att läsa obergripliga texter om vad den retoriska akademikern Lois Agnews kallar "Belletristic Rhetoric".

Så fruktansvärt intressant att jag överväger att baka bröd istället. Och veckans lunchsoppa.

En söndag i bilder.

2011-03-06T23:03:00.009+01:00

Denna soliga söndagsmorgon vaknade jag upp bland rutprickiga lakan efter en lång och sömnlös natt.

Trots sömnbrist och tankespöken gick jag raskt upp för att påbörja mitt tredje försök att baka bagels. (Andra försöket har Siri skrivit om.)

Mellan jäsning, bullrullning och tumtryckning så samlade jag ny energi med en skål med frysta bär och turkisk yogurt. Bästa söndagsfrukosten jag vet.

Och jag lyckades för första gången att baka riktiga New York-style bagels. Helt fantastiskt gott. (Jag tog receptet härifrån.)

Lite senare fick jag bläddra lite i min farmors gamla receptbok.

Och jag lovade min rara Pappa att jag skulle baka Drömtårta nästa gång det blev helgfika hemma hos mig i Uppsala. För det skulle ju "ätas en gång till innan jag dör" sa Pappa.

På eftermiddagen tog min fina Mamma och jag bilen och åkte till Röda Korsets loppmarknad i Drottningholm. Den ligger i ett gammalt växthus och det finns fina skatter att finna i varje hörn.

En fin och nästan oanvänd H&M-kappa fick följa med mig hem.

Och ett femtiotals bord som jag har letat efter i flera veckor. Sjuttio kronor kostade det efter att Mamma sagt sitt.

Samt ett tjusigt fat i mässing att ha blockljus på, nio små glasfat med guldkant och en pajform i porslin. Fantastiskt bra fynd dag.

Efter en fika i vintersolen och ett avsnitt av min nya brittiska kriminalfavorit, Above Suspicion, var det dags för att laga mat igen. Det blev couscouspanna med diverse grönsaker, stark korv, vindruvor och gratinerad fetaost. (Enligt detta recept.)

Tyvärr så blev inte couscousen helt tillagad med det löste sig med en sats gjord på det gamla vanliga viset (A.K.A. snabbkokat vatten direkt i kastrullen. Röra. Salta.). Efter denna goda middag blev det osttallrik, ännu ett avsnitt av Above Suspicion och en kopp te.

Bra söndagsysselsättning tycker jag, riktigt bra.

Adam Ekberg. En humoristisk myskille som kan fotografera.

2011-03-05T22:44:00.004+01:00

Idag var jag med familjen på Fotografiska vid Slussen och spenderade en lördagseftermiddag med att titta på konst. Efter en halvdan utställning på våning ett och två hittade jag en pärla på våning tre precis bredvid kaffet och kakorna. Adam Ekberg. Han har lyckats kombinera bild och känslor på ett så bra sätt. Framför allt så lyckas han förmedla både humor och den obeskrivliga myshetsfaktorn i en och samma bild. Magiskt.

En fin sak att hitta på ICA.se.

2011-03-04T23:48:00.001+01:00

Kolapaj och klassisk musik. Så mycket bättre än ICA-Stig.

Mjuka prickar att vila huvudet på.

2011-03-03T20:23:00.001+01:00

Dagens sysselsättning har varit att muntra upp ett par kuddar. Från tråkiga ränder till muntra prickar. Sånt gillar vi.

Why stop when you are having fun?

2011-03-03T00:43:00.004+01:00

Och för att forsätta på temat böcker: När tusan läste man en bok bara för att det var kul? Bara för att man kände för det? I rent underhållningssyfte utan oro eller stress? Too frecking long tycker jag. Så jag skall avsluta denna dag med några sidor i en god bok som inte har något med Platon, Quintilianus eller Erasmus att göra.

Ya-ya!

Så det här med den kreativa konsten.

2011-03-02T23:50:00.005+01:00

Idag satt jag med en fin vän och pratade om allt mellan himmel och jord. Egentligen skulle vi studera men vi tyckte att prata om livet var roligare än torra texter från 1600-talet. I vår totala ignorering av de akademiska texterna kunde vi inte undgå att prata om framtiden. Hur vi såg på framtiden innan vi kom till Uppsala och hur Uppsala har förändrat den. För vi båda två hade uppfattningen att när vi väl skulle börja på universitet, när vi började vår utbildning skulle alla frågor, all ångest, alla tvivel om framtiden suddas ut. För det kändes verkligen så innan vi började, att universitet skulle sätta stopp för all ovisshet och fylla oss med ett tydligt syfte, en väg in i framtiden.
Men så blev det ju inte.

För vi satt där i matsalen idag, ungefär ett halvår senare och hade fortfarande samma frågor cirkulerande i huvudet. Magen knep fortfarande åt på grund av ångesten som dessa frågor skapade och alla halvhjärtade svar som vi hittade på gav oss fortfarande en överväldigande känsla av tvivel. För frågan fanns fortfarande där:
Vad tusan skall jag göra med mitt liv?

Och under det senaste halvåret har jag haft en dialog med mig själv om min framtid. (Men inte på ett schizofreniskt sätt. Snarare den mest oschizofreniska dialogen man kan ha med sig själv, den hade jag. Yes sir.)
För runt omkring mig har mina klasskamrater trillat av den akademiska pinnen som om de vore kanariefåglar. De flesta känner att de vill göra något annat, att de har valt fel, eller att de inte ser någon framtid i de ämnen vi läser. Självfallet som den osäkra personen jag är ställde jag mig genast frågan - Är det här programmet för mig då? Eftersom att alla andra tänker hoppa av skall jag också göra det?
För jag har alltid haft inställningen att den här kandidaten, att den här sammansättningen av Retorik och Litteraturvetenskap är något för mig. Nej, den är som gjutet för mig. Men när alla i min omgivning, alla mina klasskamrater uttrycker sitt missnöje började jag genast tvivla på mitt eget beslut, på mitt eget ställningstagande. För är det här för mig? Kan jag bli något med den här utbildningen? Kommer jag få jobb? Är jag duktigt nog att kunna försörja mig som skribent eller bokförläggare, informatör eller, kors i taket, talförfattare?

Men efter en lång konversation med mig själv, och en del prat med vänner och familj tror jag ändå att jag har hittat rätt. För jag vill ju göra något kreativt med mitt liv. För jag vill ju ägna mig åt den kreativa konsten istället för att pleta med siffror eller ta hand om bäckenskålar. För jag är ju inte bra på siffror eller att ta hand om främlingars avföring. Jag är bra på att uttrycka mig, jag är bra på att vara kreativ, jag är bra på att skapa. Och om man skall göra något vettigt med sitt liv skall man ju göra något som man är bra på. För varför skulle jag välja att utbilda mig till ett yrke som jag inte har någon passion för?

Mitt motto när det kommer till min utbildning har alltid varit att så länge passionen finns där, intresset finns där, lusten att lära sig finns där är det något för mig. För jag vill inte, jag understryker - INTE - sitta i ett blek och tråkigt kontorslandskap och göra något som jag avskyr, något som jag hatar. För mitt yrke är något som jag skall ägna stora delar av mitt vuxna liv att göra, varför skall jag då inte göra något som jag älskar? Utan istället göra något som någon annan sa till mig att göra, för att det var ett säkert kort, att arbetsmarknaden var bra och att det garanterade en inkomst?
Nej, då lever jag hellre på tonfisk, knäckbröd och passion än Champagne, lammkotletter och tristess. Även om det är ett kulinarisk självmord.

Väggproblematik.

2011-03-01T12:03:00.004+01:00

Jag har en vägg. Så här ser den ut:

Den här väggen är vit, tråkig och gör mig tokig. För jag vill inte att den skall vara just dessa två deprimerande adjektiv och ett frustrerande verb. Jag vill att den skall se ut ungefär så här:

Så om någon skulle kunna vara ett hjärtegull och komma hit med en trave ramar och några fina motiv skulle jag bli glad, så här på tisdagsmorgonen.

Bilder via Room Décor.

Drömtisdagsfrukosten.

2011-03-01T09:47:00.004+01:00

Från Annika.

Feminism i en ny förpackning.

2011-02-28T18:21:00.007+01:00

En fantastisk serie som handlar mer om samlevnad än sex.

Matinspiration.

2011-02-28T16:31:00.004+01:00

Istället för att spendera denna gråa och trista måndag med att läsa antika texter och engelsk kurslitteratur tänkte jag istället fördriva lite tid med att dela med mig av mina senaste upptäckter i den digitala djungeln. Tämligen matbloggarna. För när jag nu står inför detta husmorsaktiga dilemma att vid varje måltid hitta på något roligt och kreativt är matbloggare en fantastisk vän i köket. Lite som en matberedare eller ett kryddmått. De gör bördan lite lättare. Eller snarare gör de att den kulinariska idétorkan blir återigen en livlig bäck som forsar fram genom dalar och skogar.
Any who, nog med de blommiga liknelserna här kommer kockarna!

Söta Saker. Dessa ljuvliga kladdkakemuffins med vit choklad bakade jag i helgen och fick stående ovationer i från både far och mor.

Grilled Cheese Social. Den här bruden gillar bröd, ost och smör. Enough said, hon får högsta betyg i min bok.

Om jag var din hemmafru. Fruktansvärt attraktiv mat som osar sofistikerad "vuxen" panache. Du vill aldrig mer se åt en blodpudding, oavsett hur billig den än är.

Hallonsemla. Mycket porslin, mycket femtiotal och mycket mat på femtiotalsporslin. Mycket tjusigt.

Blod, svett och svartpeppar. Rolig, aptitretande, ungdomlig, mänsklig och härlig blogg som gör mig modig nog att vilja köpa röding. Bara det är en orsak att spara i RSS-feeden.

Vi har ju självklart de fina gamla godingarna som ger mig tips, inspiration och glädje att vilja fortsätta exprimentera, misslyckas och triumfera i köket.