The Dream.

Mitt liv idag skulle man kunna påstå är en dröm. Jag har precis slutat gymnasiet, den svenska sommaren har börjat och jag har många tomma dagar att fylla med aktiviteter. Alla människor jag träffar säger att jag skall njuta av den här tiden i mitt liv för "nu är det livet egentligen börjar".
Dock så sitter jag här nu på landet i sommar Sverige, med solbrända ben och myggbitna armar och tycker att livet är bra meningslöst. Det finns inget att göra, ingenting att genomför eller känna sig stolt över. Jag försöker hitta "vardagens guldkorn" genom att sätta upp mål för mig själv:

- Plantera grönsaker i trädgårdslandet
- Gå två varv runt skogen
- Baka bröd och kakor
- Klippa gräset
- Läsa böcker

Men alla dessa små mål som jag sätter upp tycks inte vara nog för att tillfredsställa mitt behov av self accomplishment. Det behov jag har för att kunna må bra, det behov min hjärna har för att jag skall kunna må bra räcker det inte med att ha planterat Baby Leaf-sallad och Sugarsnaps-bönor.

Om jag själv fick välja skulle jag vilja vara med om något som kan stimulera både min kropp och min själ. Både mitt praktiska och kreativa sinne. Om lilla jag fick välja av alla sysselsättningar i HELA VIDA VÄRLDEN skulle jag vilja följa med på expeditionen av en dokumentär. Jag har förälskat mig i serier som "Long Way Round" och "By Any Means" och hela min kropp tycks skaka av upphetsning. Tänk om man kunde få följa med på ett sådant äventyr och kunna tillföra något. Jag skulle kunna ha det mest obefintligaste jobbet av hela teamet, det skulle inte göra mig något bara jag fick följa med och vara del av något annorlunda och speciellt. Få vara del av en grupp som upplever något som ingen annan har gjort eller skapa något som ingen annan har gjort.

Om jag skulle kunna få vara med om något sådant skulle jag inte klaga. Nej, jag skulle faktiskt vara glad för en gångs skull.

I want to be like a Cameleon. I want to change.

Redhead Cravings.

Hello Nerd!

This is just too cute too boot.

Hundkexet.

Nosey.

Stjärnornas Krig.

Kallad mig nörd men George Lucas är kung.

Så är det bara.

Buns of sugar.

Script.

På senare år har känslan om att få vara med om något stort växt inom mig. Att få vara en keyplayer i något viktigt och kopiöst. Something grand.

Jag vet också att jag älskar allt som har med film att göra; att få skapa en fantasivärld som har växt i ens sinne och som tillslut får utlopp på the Silver Screen är enligt mig helt fantastiskt. Jag vet dock inte hur jag kommer in i filmvärdens ekvation men jag vet bara att jag skulle vilja vara en del av skapandet och idag kläckte jag en idé: Tänk om man skulle ta sig och skriva ett manus?

Tänkt att skriva ett manus till en film vars idé redan existerar. Tänk att få skriva manuset till en biopic om Monty Python-gänget? Det skulle vara helt underbart! Börja filmen med sex olika trådar som tillslut möts i början på 60-talet och skapar ett nystan av komiskt genialitet. Att få detaljerat beskriva hur dessa sex män började sina liv, möttes, bildade en vänskap och hur de skapade vad som idag kallas komedins kult.

Det börjar pirra i fingrarna av bara tanken.

Vem vet, jag kanske lyckas någon dag?

Nudge, nudge.

Och . . .

By the by, hur i helvete gör man så att man slipper Bloggers de-qualitizing på bilder man postar? Jag vill inte ha små suddiga ruter utan crisp and focused pictures!

If you know this please respond to "Techniqually-retarded".
Thanks.

Say Hello to My (New) Little Friend.

Hello Sunshine, Stranger and all of those cheesey names.

Det har gått ett tag. Du har låtit håret växa och köpt nya jeans. Jag? Näe, inte mycket har förändrats. Tagit studenten, smält alla upplevelser och äntligen förstått att jag är "vuxen" nu.

Men eh, bilen går bra eller?

...

Jag vet att jag har lämnat bloggen i skymundan för ett tag. Det har ju varit så mycket i den riktiga världen på sistone; för mycket intryck och känslor som svallar för att kunna sätta sig ner på kvällen och skriva ett par rader.
Men nu, nu har jag äntligen landat på jorden, slängt Studenthatten på hyllan och satt på mig tofflorna för att avnjuta vad TV-tablån har att erbjuda. Sommaren är här vilket betyder böcker, jobb, solsken och båtfärder. Vänner, familj, promenader och långa samtal in i den ljusa natten. Lite dunka dunka och skumpa skumpa ska jag väl också klämma in men framförallt skall jag njuta av att få börja mitt riktiga liv, ett liv då jag kan fokusera på min framtid och vad jag vill uppleva under mina ljuva ungdomsår. Så under de kommande veckorna blir det mental planering av mitt kommande halvår som gäller. I'll keep you posted.

Så nu, vad har hänt i ditt liv på sistone?

Så mycket har hänt.

Kan så många saker hända på så kort tid? Kan man känna så har många känslor på en och samma gång? Kan man lämna så många människor utan att se dem igen?

Snart smäller det.

Snart kommer den stora smällen som spyr studenthattar över hela Stockholm. Smällen som spelar dunka-dunka hela natten lång och stoppar innerstads-trafiken i timmar. Snart smäller det även för mig. Snart så kommer även jag få sätta på mig den vita mössan och skrika halsen av mig i glädjerop. Snart, då jävlar . . .

[Tomt]

Att man kan ha sådana problem med att få ner ord på papper, eller tangeter på ett Word-dokument! Jag sitter just nu den sista uppgiften på en uppsats och det funkar verkligen inte - vad är det som händer med mig? Varför kan jag inte fungera idag?